De osynliga kvinnorna – när tystnad blir en överlevnadsstrategi

28 jan. 2026

Det finns kvinnor i Sverige som lever mitt ibland oss, men som sällan räknas. De syns inte i statistiken, hörs inte i debatten och får sällan utrymme i beslutsrummen. Ändå bär de samhället på sina axlar. De osynliga kvinnorna.

Det kan vara kvinnor utan papper – migranter som lever i ständig beredskap, alltid redo att försvinna. Kvinnor som arbetar svart, vårdar sjuka anhöriga, föder barn i skuggan av system som inte är byggda för dem. Deras liv präglas av rädsla: för myndigheter, för att bli angivna, för att förlora det lilla de har. Rätten att finnas blir villkorad.

Men osynligheten har fler ansikten.

Det finns också kvinnor med personnummer, bostad och arbete – som ändå har dragit sig undan. Kvinnor som genom år av anpassning, våld, nedvärdering eller psykisk press har lärt sig att tystnad är säkrare än att ta plats. Normaliseringsprocessen har lärt dem att inte kräva för mycket, inte störa, inte visa sårbarhet. Att överleva genom att krympa.

För många av dessa kvinnor har samhället blivit en främling. Institutioner som en gång skulle skydda upplevs i stället som dömande, otillgängliga eller farliga. Språket är fel. Blickarna är fel. Tidsramarna är för snäva. Kraven för höga. Så man slutar försöka. Man slutar berätta. Man slutar hoppas på att bli mött.

Osynlighet är sällan ett val – det är en konsekvens.

När kvinnor tystnar förlorar vi inte bara deras berättelser, utan också viktig kunskap om hur samhället faktiskt fungerar – och för vem. Vi missar sambanden mellan kön, klass, migration och makt. Vi missar att se hur strukturer skapar tystnad, och hur tystnad i sin tur upprätthåller ojämlikhet.

Ett jämställt samhälle kan inte byggas på att vissa kvinnor försvinner ur blickfånget. Feminism som inte inkluderar de mest utsatta riskerar att bli tomma ord. Att se de osynliga kvinnorna kräver mer än välvilja – det kräver att vi ifrågasätter normer, system och föreställningar om vem som anses trovärdig, värdig och värd att lyssna på.

Att synliggöra handlar inte om att tvinga fram röster. Det handlar om att skapa trygghet nog för att röster ska våga höras. Om att bygga ett samhälle där kvinnor inte behöver välja mellan säkerhet och synlighet.

De osynliga kvinnorna finns här.
Deras tystnad bär på berättelser vi inte har råd att ignorera.

Frågan är inte om de finns –
utan om vi är beredda att se dem.

Cosmea Kvinna

När kvinnors och barns trygghet nedprioriteras – ett politiskt svek

23 jan. 2026

 

Jag ser med växande oro hur den nuvarande politiska regeringen steg för steg rustar ner kvinnofrågorna och hjälparbetet kring utsatta kvinnor och barn. Det sker sällan med stora rubriker eller öppna deklarationer – utan genom nedskärningar, omprioriteringar och tyst normalisering. Men konsekvenserna är allt annat än tysta.

När resurser till kvinnojourer minskar, när stödinsatser för våldsutsatta kvinnor försvagas och när barn som lever i otrygga hem får mindre skydd, då handlar det inte om abstrakta budgetposter. Det handlar om människors liv och säkerhet. För många kvinnor och barn är samhällets stöd den sista livlinan bort från våld, kontroll och övergrepp.

Kvinnofrågor behandlas allt oftare som särintressen – något man kan ta itu med “sen”, när ekonomin tillåter. Men jämställdhet och skydd mot våld är inte ett tillval i ett demokratiskt samhälle. Det är grundläggande rättigheter. När dessa frågor nedprioriteras sänder det en farlig signal: att vissa människors trygghet är mindre värd än andra politiska ambitioner.

Särskilt allvarligt är hur barnen drabbas. Barn som bevittnar våld, lever med rädsla eller växer upp i destruktiva miljöer behöver långsiktigt och professionellt stöd. När sociala insatser försvagas riskerar vi att svika en hel generation. Det är inte bara ett moraliskt misslyckande – det är också ett samhällsproblem som kommer att få långtgående konsekvenser.

Samtidigt sker detta i ett samhällsklimat där hårdare retorik, ökade krav och minskad empati blivit norm. Fokus flyttas från förebyggande arbete till repressiva åtgärder. Från omsorg till kontroll. Kvinnors utsatthet reduceras till statistik, och våld i nära relationer riskerar att hamna i skuggan av andra politiska prioriteringar.

Det här är ingen slump. Det är ett politiskt vägval.

När jämställdhet inte längre ses som en självklar del av samhällsbygget, utan som något sekundärt, då urholkas också tilliten till staten. Ett samhälle som inte förmår skydda sina mest utsatta förlorar sin moraliska kompass.

Jag menar att vi måste säga ifrån. Kvinnors och barns rätt till trygghet, skydd och stöd får aldrig bli en budgetfråga bland andra. Det är en grundbult i ett anständigt samhälle.

Att rusta ner kvinnofrågorna är att blunda för våldet.
Att försvaga stödet till utsatta barn är att acceptera otrygghet som norm.

Vi måste kräva en politik som sätter människovärde före besparingar – och som tydligt visar att kvinnors och barns liv inte är förhandlingsbara.

B K R O Cosmea - Cosmea Kvinna

Vår röst för Irans kvinnor - solidaritet är handling

17 jan. 2026

Vår röst för Irans kvinnor – solidaritet är handling

Vi skriver detta som B K R O Cosmea och Cosmea Kvinna, i systerskap och i ansvar. När iranska kvinnor ännu en gång reser sig mot en brutal regim, gör de det med sina kroppar, sina röster och sina liv som insats. Deras kamp är inte ny – men den är lika brådskande, lika rättmätig och lika universell i dag.

I Iran är kvinnors vardag ett slagfält. Förtrycket är systematiskt, lagstadgat och våldsamt. Ändå vägrar kvinnor att tiga. De klipper håret, tar av slöjan, går ut på gatorna, organiserar sig, trotsar hot, fängelse och död. De gör det för sig själva, för sina döttrar – och för alla kvinnor som ännu inte kan tala fritt.

Vi i Cosmea-rörelsen ser er. Vi hör er. Och vi står med er.

”Kvinna, liv, frihet” är inte bara ett slagord. Det är ett löfte om en framtid där kvinnors kroppar inte kontrolleras av staten, där kärlek inte straffas, där liv inte kvävs av rädsla. När iranska kvinnor kräver detta, kräver de inget annat än det mest grundläggande: rätten att vara människa.

Vårt stöd är inte symboliskt. Solidaritet måste vara handling. Det betyder att vi fortsätter att tala, skriva, organisera och påminna – även när nyhetsflödet rör sig vidare. Det betyder att vi vägrar normalisera förtryck och att vi kräver ansvar av makthavare, internationella institutioner och av oss själva.

Till de iranska kvinnorna vill vi säga:
Ni är inte ensamma. Er kamp är vår kamp. Er styrka bär oss, och vårt löfte till er är att inte vända bort blicken.

Cosmea Kvinna är byggt på idén om globalt systerskap. När en kvinna förtrycks, förlorar vi alla. När en kvinna reser sig, reser vi oss med henne.

Vi står kvar.
Vi höjer våra röster.
Vi väljer solidaritet – om och om igen.

B K R O Cosmea & Cosmea Kvinna

Hedersvåld – Ursprung, Utveckling och Mekanik

10 jan. 2026

När styrkan tystas — och vi väljer att lyssna

3 jan. 2026

Det finns kvinnor vars berättelser aldrig hamnar på löpsedlar. Kvinnor som bär sin smärta tyst, som lär sig läsa av rummets minsta skiftning, som krymper sig själva för att få plats i andras gränser. De finns i varje trapphus, varje väntrum, varje stadsgata — och alltför ofta går de oss förbi.

Utsatthet har många ansikten. Den kan vara ett kontrollerande ord vid köksbordet, en hotfull tystnad i hallen, ett ekonomiutrymme som krymper tills friheten inte längre ryms där. Den kan vara år av nedmonterad självkänsla — gjord av små, osynliga steg som världen inte alltid förstår.

Och ändå kallas kvinnor starka. Stark för att hon stannar. Stark för att hon överlever. Stark för att hon bär. Men ingen människa ska behöva vara stark för att få vara trygg.

Det sociala arbetets rum är ofta det första där kvinnan får andas utan att bli ifrågasatt. Här får orden komma i sin egen takt. Här finns någon som inte säger ”varför gick du inte tidigare?” utan istället: ”Jag hör dig. Du är inte ensam.” I det mötet ligger en kraft som inte syns i statistik — men som kan förändra en människas livsbana.

När vi arbetar nära kvinnors verklighet ser vi också hur samhällets strukturer fortsätter att svika. Hur våld normaliseras. Hur skam flyttas från förövaren till den som överlever. Hur kvinnors gränser gång på gång blir något andra tror sig ha rätt att förhandla om.

Cosmea Kvinna står mitt i detta landskap — inte som en röst som talar över kvinnorna, utan som en röst som bär deras ord vidare. Socialt arbete handlar inte bara om stöd, insatser och handlingsplaner. Det handlar om att skapa en plats där värdighet kan återuppstå. Där skuld löses upp i förståelse. Där vägen tillbaka inte behöver vara rak — bara möjlig.

För varje kvinna som vågar berätta finns en tystad som ännu inte gör det. Därför måste vi fortsätta att se, lyssna, orka stanna kvar. Vi måste våga tala om våld, beroende, makt, fattigdom, migration, psykisk ohälsa — allt det som flätas samman och gör utsattheten komplex.

Att arbeta med kvinnor i utsatthet är att möta både smärta och mod. Det är att stå vid sidan av när någon sakta börjar tro på sitt eget värde igen. När blicken lyfts. När rädslan får sällskap av hopp.

Ingen kvinna ska behöva välja mellan trygghet och överlevnad. Ingen ska behöva förklara varför hon inte orkade lämna i går — bara få stöd att kunna lämna i morgon.

Och så länge verkligheten inte ser ut så, fortsätter vi — tillsammans.

Cosmea Kvinna - B K R O Cosmea

Krönika - Ett år av röster som stannat kvar

29 dec. 2025

Det finns ögonblick från 2025 som har fastnat hos mig. Inte som rubriker eller statistik — utan som röster. En hand som darrar när någon vågar berätta. Ett barns blick när det äntligen blir lyssnat på. En ung människa som formulerar sitt hopp, trots allt.

Det är de rösterna jag bär med mig in i 2026.

Under året har jag mött kvinnor som burit mer än någon borde behöva bära. De har kämpat i tystnad, men också i motstånd — mot orättvisor, mot våld, mot den trötthet som kommer av att ständigt behöva förklara varför deras liv är lika mycket värda. Och ändå ser jag något större än smärtan: jag ser en kraft. En solidaritet. En beslutsamhet som vägrar ge upp.

Jag har också mött barn som lärt mig mer om mod än många vuxna. Barn som säger ifrån, som ställer de frågor vi ibland är rädda att formulera. Barn som inte ber om mycket — bara trygghet, närvaro och rätten att få vara just barn. När de talar borde världen stanna upp en stund och lyssna.

Och så finns de unga. De som ofta beskrivs som ”stressade”, ”splittrade” eller ”krävande”. Men jag ser något annat. Jag ser unga som vill förändra, som söker mening, som försöker navigera i en värld som ibland ger dem för lite utrymme och för mycket ansvar. När de berättar om sin oro, sin ilska eller sin dröm om framtiden — då påminns jag om att de inte är framtidens röst. De är nutidens.

2025 har lärt mig att rättigheter aldrig är abstrakta. De sitter i människors liv. I vardagsrum, väntrum, skolor, skyddade boenden, digitala rum och tysta kök sent på kvällen.

Det är där kampen pågår — och det är där hoppet föds.

Inför 2026 bär jag på en önskan.
Att vi vågar göra världen lite varmare.
Att vi tar ansvar innan vi tar ställning.
Att vi lyssnar mer — och snabbare — när någon säger: ”Det här är inte okej.”

Jag hoppas på ett år där kvinnor inte bara överlever, utan får leva.
Där barn inte behöver vara starka i förtid.
Där unga får känna att deras röst inte är en gäst — utan en självklar plats vid bordet.

För förändring börjar inte alltid med stora ord eller stora beslut.
Den börjar ofta i det lilla — i hur vi möter varandra.

Och kanske är det just där, i de små ögonblicken, som 2026 kan bli året då fler får andas lite friare.

Z B S - B K R O Cosmea

Cosmea — En återblick på 2025 och våra önskningar för 2026

29 dec. 2025

- Om motståndskraft, rättigheter och hopp för kvinnor, barn och unga

2025 har varit ett år som både prövat och stärkt oss. Ett år fyllt av framsteg, bakslag och viktiga samtal om de rättigheter som formar våra liv – särskilt för kvinnor, barn och unga. När vi på Cosmea blickar tillbaka ser vi inte bara statistik, beslut och rubriker, utan människors erfarenheter: deras röster, deras mod och deras vardag.---

2025 – Ett år av både framsteg och utmaningar

Under året har många organisationer, eldsjälar och aktivister fortsatt arbetet för jämställdhet och barns och ungas trygghet. Vi har sett:

• fler öppna samtal om våld i nära relationer och behovet av starkare skyddssystem

• fortsatt uppmärksamhet kring psykisk hälsa bland unga

• ökande engagemang för att bekämpa ekonomisk utsatthet bland ensamstående mödrar

• ett växande fokus på barns rätt att bli lyssnade på i beslutsprocesser

Samtidigt finns det områden där utvecklingen gått långsammare än vi hoppats. Många kvinnor möter fortfarande hinder i arbetslivet, vårdköer påverkar särskilt redan utsatta grupper, och unga upplever press, otrygghet och brist på inflytande.

2025 har därför påmint oss om att rättigheter aldrig är självspelande. De kräver ansvar, handlingskraft — och uthålligt arbete.

Rösterna som bar året

Det mest hoppfulla vi sett är kraften i gemenskap och organisering.
Kvinnor som vågar berätta sina historier.
Barn och unga som kräver att bli hörda — i skolan, i samhället, i politiken.

Vi har sett nätverk byggas, lokala initiativ växa fram och solidaritet över generationsgränser.
Det visar att förändring inte bara sker i beslutssalar — utan i vardagen, i samtalen, i mötet mellan människor.

✨ Våra önskningar och riktningar inför 2026

När vi nu tar steget in i 2026 bär vi med oss både lärdomar och förhoppningar. För oss handlar kommande år om att fördjupa, stärka och våga drömma större.

För kvinnor

Vi önskar ett 2026 där:

• trygghet och frihet från våld prioriteras på riktigt

• hälsa, vård och ekonomisk trygghet ses som grundläggande rättigheter

• arbetslivets normer förändras, så att omsorgsarbete värderas högre

• kvinnors erfarenheter tas på allvar — i forskning, media och beslutsfattande

Vi vill fortsätta skapa rum där kvinnor kan växa, dela sin berättelse och känna att deras röst räknas.

För barn

Vi önskar ett 2026 där:

• varje barn möts med respekt, trygghet och stabila vuxna

• barns rätt till lek, utbildning och hälsa inte bara skrivs i dokument utan märks i vardagen

• fler vågar agera när ett barn far illa — tidigare, tydligare och tillsammans

Barns rättigheter behöver vara utgångspunkt — inte eftertanke.

För unga

Vi önskar ett 2026 där:

• ungas psykiska hälsa tas på största allvar

• fler forum skapas där unga får påverka beslut som rör deras liv

• unga möts som samhällsbyggare — inte som problem

Att lyssna på unga är inte ”inkludering” — det är demokrati.

Tillsammans framåt

Inför 2026 vill vi fortsätta vara en plats för reflektion, kraft och förändring.
En plats där erfarenheter möts och där idéer blir handling.

Arbetet för rättigheter är långsiktigt.
Det kräver mod, trygghet och samarbete — men också hopp.

Vi går in i det nya året med övertygelsen att varje röst spelar roll, varje handling gör skillnad och varje människas värdighet är ovärderlig.

Tack till alla som stått med oss under 2025 — låt oss fortsätta forma framtiden tillsammans.

B K R O Cosmea

🌿 Mellandagarna – ett stilla andrum för dig

28 dec. 2025

Mellandagarna kommer som ett mjukt mellanrum i tiden. Julens intensitet har lagt sig, och det nya året har ännu inte börjat. I det här skiftet finns ett lugn — ett rum där du får andas, landa och bara vara.

För många kvinnor bär högtiderna med sig förväntningar. Vara den som håller ihop, den som minns, ordnar, lyssnar, bär och ger. I mellandagarna får du — om så bara för en stund — lägga ner alla de rollerna. Här finns plats för stillhet, eftertanke och omsorg om dig själv.

✨ Du får släppa kraven nu.
Du behöver inte prestera, planera eller vara “duktig”. Du behöver inte känna på något särskilt sätt. I det här mellanrummet räcker det att finnas. Att andas. Att vara i din egen takt.

Kanske hittar du vila i en promenad i tyst vinterluft. Kanske i en kopp varmt te, i en filt på soffan, i tankar som får vandra fritt. Kanske bara i tystnaden — där du inte behöver svara upp mot någon annan än dig själv.

💛 Du är inte en roll — du är en människa.
Med drömmar, trötthet, kraft, tvivel och längtan. Allt får finnas här. Inget behöver döljas eller skyndas förbi.

🌟 Låt mellandagarna få bli en vänlig paus.
En tid där du kan lyssna inåt, där kroppen får vila och hjärtat får mjukna. Ett stilla steg bort från måsten — och ett försiktigt steg närmare dig själv.

Från oss på Cosmea Kvinna:
Ta hand om dig. Andas. Du får vila här. 🌿

God Jul önskar Cosmea

24 dec. 2025

Kära du,

När julens stilla ljus sprider värme i vintermörkret vill vi på Cosmea skicka dig en innerlig hälsning fylld av omtanke och tacksamhet. Tack för att du är en del av vår värld – det betyder mer än ord kan säga.

Vi hoppas att julen får ge dig ro, glädje och tid för det som verkligen betyder något. Må det nya året bära med sig hopp, inspiration och många vackra ögonblick.

Med värme och julkärlek,
Cosmea ✨🎄

När högtiden förvärrar det som redan gör ont

15 dec. 2025

Jul och nyår omges av berättelser om gemenskap, glädje och nystart. Men parallellt med detta pågår en annan verklighet – en som varje år återkommer med skrämmande regelbundenhet. För många människor innebär storhelgerna inte vila och trygghet, utan en period där redan existerande problem fördjupas och ibland slår över i tragedi.

Våld i nära relationer eskalerar

Statistik och erfarenhet från polis, socialtjänst och kvinnojourer visar att våld i nära relationer ofta ökar under storhelger. Flera faktorer samverkar: mer tid i hemmet, ökad alkoholkonsumtion, ekonomisk stress och starka emotionella förväntningar. När konflikter inte längre går att undvika, och när flyktvägar – arbete, skola, vardagsrutiner – försvinner, ökar risken för både psykiskt och fysiskt våld.

För kvinnor och barn som redan lever i utsatthet kan julen bli en instängd tid. Stängda mottagningar, reducerad tillgång till stöd och rädslan för att ”förstöra helgen” gör att många uthärdar mer än de borde behöva.

Barnen som tystnar

Barn är ofta de mest osynliga offren under storhelgerna. De bevittnar bråk, hot, våld och missbruk – men saknar språk, makt och möjlighet att ta sig därifrån. När vuxenvärlden sviktar blir barnets strategi ofta att bli osynligt, anpassningsbart och tyst.

Julen, som borde vara trygg, kan i stället förstärka känslan av skuld: Varför är vår familj inte som andras? Många barn bär dessa minnen långt in i vuxenlivet.

Missbruk och alkoholrelaterade dödsfall

Jul- och nyårshelgerna är starkt förknippade med alkohol. För personer med beroendeproblematik innebär detta en högriskperiod. Återfall, överdoser, olyckor och våld är vanligare när tillgängligheten och det sociala trycket att dricka ökar.

Samtidigt påverkas anhöriga – särskilt barn – som tvingas ta ansvar långt över sin ålder. Alkoholens konsekvenser stannar sällan hos den som dricker.

Ensamhet och psykisk ohälsa

Högtiderna kan också fördjupa ensamhet. För den som saknar familj, nyligen förlorat någon, lever i konflikt eller psykisk ohälsa blir kontrasten mellan idealbilden av julen och den egna verkligheten smärtsam.

Vården rapporterar ofta om ökad psykisk ohälsa under och efter helgerna. Självskadebeteende, suicidtankar och akuta kriser når ibland sin kulmen just när omvärlden förväntar sig lycka.

Samhällets begränsningar under helg

Samtidigt som behoven ökar, minskar tillgängligheten. Myndigheter, vårdinstanser och stödverksamheter går på jour- eller helgbemanning. För den som behöver hjälp kan tröskeln kännas oöverstiglig – både praktiskt och emotionellt.

En högtid som kräver ansvar, inte förnekelse

Det är viktigt att förstå att tragedierna inte orsakas av julen. De finns redan där. Men högtiden fungerar som en förstärkare – av stress, av ensamhet, av våld och av ohälsa.

Att tala om detta är inte att ta ifrån någon glädjen i julen. Det är att bredda bilden. Att erkänna att samtidigt som vissa firar, kämpar andra för att överleva helgen.

Och det är först när vi ser hela verkligheten som vi kan ta ansvar – som medmänniskor, yrkesverksamma och samhälle.

Ingen ska behöva bära sina mörkaste stunder i tystnad, bara för att kalendern säger helg.

B K R O Cosmea

Lucias historia - från helgonlegend till svensk tradition

13 dec. 2025

Luciafirandet är i dag en av Sveriges mest älskade traditioner, men dess rötter sträcker sig långt bort i både kristen historia och nordisk folktro. Det vi i dag upplever som ett stämningsfullt ljusfirande är resultatet av flera traditioner som vuxit samman genom århundradena.

Sankta Lucia – martyr och helgon

Den historiska Lucia levde i Syrakusa på Sicilien under början av 300-talet e.Kr., en tid då kristna ofta förföljdes i Romarriket. Enligt legenden hade Lucia lovat sitt liv åt Gud och vägrade gifta sig, trots familjens och samhällets krav. När hon angavs som kristen dömdes hon till döden.

Berättelserna om Lucia har många variationer, men gemensamt är bilden av hennes orubbliga tro och mod. Hon blev ett helgon, och hennes minnesdag fastställdes till den 13 december. Namnet Lucia kommer från latinets lux – ljus – vilket senare fick stor symbolisk betydelse.

Den längsta natten

I Norden hade den 13 december en särskild roll redan före kristendomens intåg. Enligt den julianska kalendern inföll vintersolståndet kring detta datum, vilket gjorde natten till årets längsta. I folktron ansågs detta vara en farlig tid då övernaturliga krafter var i rörelse. Man skyddade sig med ljus, eld och vaknätter.

I bondesamhället markerade Lucianatten även början på en intensiv period av arbete inför julen. Det var vanligt att man steg upp tidigt, åt ordentligt och såg till att både människor och djur hade det bra inför vintern.

Luciatraditionen växer fram i Sverige

Den svenska Luciatraditionen tog form under 1700- och 1800-talet, främst i västra Sverige. Där förekom bruket att en vitklädd kvinna, kallad Lucia, väckte hushållet på morgonen med ljus och mat. Hon sågs som en symbol för både ljus och omtanke.

Under början av 1900-talet spreds traditionen över hela landet, mycket tack vare tidningar, skolor och föreningar. Luciatåg med sång, stjärngossar, tärnor och senare även tomtar och pepparkaksgubbar blev allt vanligare. Sångerna som sjungs i dag har ofta melodier med rötter i Italien och 1800-talets Europa.

Lucia i dag

I dag är Luciafirandet främst ett kulturellt och folkligt firande, snarare än ett religiöst. Det handlar om ljus i mörkret, gemenskap och tradition. Samtidigt bär firandet fortfarande spår av sin långa historia – från helgonlegend och medeltida folktro till modern svensk kultur.

Lucia är ett levande exempel på hur traditioner förändras, men ändå behåller sin kärna: hopp, ljus och mänsklig värme i årets mörkaste tid.

B K R O Cosmea - Cosmea Kvinna - Cosmea Barn och Ungdom

 

En hälsning från B K R O Cosmea

5 dec. 2025

Julen beskrivs ofta som en tid av värme, gemenskap och stillhet. Men vi på B K R O Cosmea vet att verkligheten för många kvinnor, barn och unga är en helt annan. I skuggan av förväntningar, traditioner och högtidens tryck växer en utsatthet som sällan syns utåt – men som känns djupt inombords för dem som drabbas.

Storhelgerna blir ofta en prövning. Relationer som redan är ansträngda spänns till bristningsgränsen. Ekonomiska bekymmer, ensamhet och stress lägger sig som ett extra lager över allt. När alkoholen kommer in i bilden ökar riskerna dramatiskt. Det är då gränser överskrids, konflikter eskalerar, och tryggheten i hemmet snabbt förvandlas till otrygghet.

Det är kvinnorna som ofta får bära det tyngsta ansvaret. De som försöker hålla samman stämningen, skydda barnen, hålla friden – samtidigt som de själva kanske känner sig allra mest utsatta. Under storhelgerna blir det också svårare att be om hjälp. Många skäms, många vill “inte störa”, många hoppas att allt ska lösa sig efter helgen. Men tystnaden hjälper ingen.

Barnen märker allt – även när vi vuxna tror att de inte gör det. De ser blickarna, hör tonfallen, känner hur luften förändras innan orden ens uttalats. De väntar, lyssnar, håller andan. De försöker skydda sig själva och ibland sina syskon. För många barn är julafton inte glädje – utan ett gå-på-tå-maraton där minsta felsteg kan få konsekvenser.

De unga som växer upp i den här miljön bär ofta en tung ryggsäck av ansvar, oro och skam. De vet mer än de vågar säga. De känner mer än de får uttrycka. Och de längtar efter att någon ska se dem – på riktigt.

På B K R O Cosmea arbetar vi för att ge dessa kvinnor och barn en röst, ett stöd, ett andrum. Vi vill påminna om att ingen ska behöva vara ensam i sin rädsla, särskilt inte under storhelgerna när utsattheten ökar. Vi vill att fler vågar fråga, vågar se och vågar agera. För ibland räcker det med en liten handling, en enkel fråga eller en öppen famn för att bryta en ond cirkel.

Julen ska vara en tid av ljus, trygghet och värme. Men för att det ska bli verklighet för alla måste vi våga titta bakom fasaderna. Vi måste våga tala om det som gör ont – även när det stör glansbilden av “den perfekta julen”.

Låt oss tillsammans bära ljuset dit där mörkret är som djupast.
Låt oss vara den trygghet som så många saknar.
Låt oss stå upp för varje kvinna, varje barn, varje ung människa – inte bara under helgerna, utan varje dag.

B K R O Cosmea – för barnets och kvinnans rätt till trygghet, värdighet och livsutrymme.

Adventstid

26 nov. 2025

Adventstiden bär med sig ljus och förväntan, men den påminner oss också om något annat: att julen inte alltid är enkel. För många är den en tid då ekonomiska bekymmer blir extra tydliga, då reklamer och förväntningar skaver mot verkligheten. Fattigdom och ensamhet finns mitt bland glittrande ljus och fulla butiker, och det kan göra december till en prövande månad.

Men just därför kan adventens stilla stunder betyda så mycket. I skenet från ett enkelt ljus, i tystnaden en tidig morgon eller i en varm kopp te efter en lång dag, finns ett lugn som inte kostar något. Det är som om advent försöker viska till oss att vi får andas, att vi inte behöver bära allt på en gång.

För i grunden handlar julen inte om stora paket eller perfekta festligheter. Den handlar om kärlek, omtanke och närhet – värden som inte mäts i pengar och som inte behöver vara pråliga för att vara äkta. När vi vågar släppa taget om det materiella, om kraven och jämförelserna, kan vi hitta tillbaka till kärnan: gemenskapen, värmen och vilan.

Adventstiden får bli en påminnelse om detta. Ett mjukt ljus i mörkret som säger att det viktigaste inte glöms bort, även när världen runt oss stressar. Det räcker ibland med ett vänligt ord, en omtänksam gest eller en stund av stillhet för att lyfta både oss själva och någon annan.

I adventens ro finns hoppet – om en jul där hjärtat får gå före allt annat.

B K R O Cosmea

“När julens ljus inte når alla”

25 nov. 2025

När julen glimmar och plånboken ekar tom: En berättelse om växande fattigdom i Sverige

25 nov. 2025

1. Ett snötäckt land där skillnaderna märks tydligast i december

Det är ofta först när adventsljusen tänds och butikerna fylls av röda band och doften av apelsin och kanel som många familjer på allvar känner trycket över bröstet. Julens budskap om värme och gemenskap krockar med den egna ekonomiska verkligheten: spruckna vinterkängor, extra dyra elräkningar, önskelistor som blir till tysta kompromisser mellan barnens drömmar och föräldrarnas oro.

I Sverige – ett land som länge har byggt sin självbild kring trygghet och små ekonomiska klyftor – har fattigdomen sakta men märkbart krupit fram. Den syns i matkassar från frivilligorganisationer, i tomma kylskåp veckan innan lönen, i hyreshöjningar som tvingar familjer att välja mellan mat och medicin.

För dem med redan ansträngd ekonomi blir julhelgen inte bara en högtid, utan en psykologisk prövning.

---

2. Den emotionella verkligheten: Skam, oro och tystnad

Fattigdom i ett välfärdsland är ofta tyst. Människor är rädda att uppfattas som misslyckade i ett samhälle där ansvar för ekonomin ofta läggs på individen. Psykologiskt skapar det en skamspiral:

• Man jämför sig med andras jular.

• Man undviker sociala sammanhang där kostnader uppstår.

• Barnens förväntningar förstärker föräldrarnas känsla av otillräcklighet.

• Stressen blir kronisk, påverkar sömn, självkänsla och hälsa.

Under december ökar stressnivåerna ytterligare. Många beskriver en känsla av att ”hela samhället visar upp vad man borde ha råd med, vad man borde köpa, hur lyckligt det borde vara”. Reklam, julkalendrar, skolaktiviteter – alla bär de spår av normer kring överflöd.

För personer som lever på marginalen blir varje glittrande skyltfönster en påminnelse om det man inte kan ge sina barn.

---

3. Barnens jul: Drömmar som inte får plats i hemmets budget

Barn växer upp i samma ekonomiska verklighet som sina föräldrar, men deras perspektiv är annorlunda: mindre rationellt, mer känslostyrt och ofta präglat av att vilja ”vara som alla andra”.

I samtal med barn från familjer med svag ekonomi återkommer tre teman:

1. Rädsla för att sticka ut

Barn undviker att berätta att de inte haft råd att köpa något till klassens julklappsspel, att deras kläder är från en fritidsgård eller att de inte ska resa bort på lovet.

2. Överansvar

Många barn ”läser” sina föräldrars stress och börjar självcensurera sina önskningar:

”Jag vill inte att mamma ska bli ledsen, så jag önskar mig bara något litet.”

Detta är en form av parentifiering, där barn tar ansvar som egentligen tillhör vuxna.

3. Socialt utanförskap

Julen förstärker skillnader som annars kanske inte syns så tydligt. Klasskamrater visar upp dyra presenter, berättar om skidresor, mellandagsrean, upplevelser. Barn som saknar dessa möjligheter drar sig ofta undan.

Den psykologiska effekten

Forskning visar att barn som växer upp i ekonomisk stress löper större risk att utveckla:

• lägre tillit till samhället,

• högre nivåer av oro och skam,

• svagare framtidstro,

• svårigheter att delta i skolan socialt.

Över tid påverkar det deras möjligheter i livet – fattigdomen blir inte bara en ekonomisk fråga, utan en utbildningsfråga, hälsoklyfta och livschansfråga.

---

4. Det undersökande perspektivet: Varför ökar fattigdomen i Sverige?

Fattigdomens ökning i Sverige beror inte på en enskild faktor utan på en väv av politiska beslut, ekonomiska förändringar och samhällstrender som tillsammans pressat främst låginkomsttagare, ensamstående, arbetslösa, sjuka och nyanlända.

Några centrala orsaker:

A. Förändringar i välfärdssystemen

Under flera decennier har nivåerna i:

• sjukförsäkring,

• a-kassa,

• socialförsäkringar,

• bostadsbidrag

inte följt kostnadsutvecklingen i samhället. Detta innebär att personer som faller ur arbetsmarknaden faller hårdare idag än på 1990-talet eller tidigt 2000-tal.

B. Stigande boendekostnader

Hyreshöjningar, bostadsbrist och minskat byggande av billiga bostäder leder till att boendet tar allt större del av inkomsten – särskilt för ensamstående och barnfamiljer.

C. Ett mer polariserat arbetsliv

Lågbetalda arbeten har blivit fler, ofta med:

• osäkra anställningar,

• oregelbundna inkomster,

• oförutsägbar arbetstid.

Människor med otrygg ekonomi har svårt att lägga undan pengar, vilket gör dem mer sårbara för prisökningar.

D. Skattesänkningar och prioriteringar

Politiska val kring skatter och användningen av offentliga medel har under lång tid skiftat fokus från generella välfärdssatsningar. När skattesystemet blir mindre omfördelande växer klyftorna.

Detta är inte knutet till något enskilt parti, utan speglar en bred trend av:

• marknadsorientering,

• effektiviseringskrav,

• ökad privatisering inom vissa sektorer.

E. Prisökningar och inflation

De senaste årens stigande priser på mat, el och räntor har slagit hårdast mot dem som redan lever på marginalen.

Samtidigt har lönerna inte ökat i samma takt.

---

5. Psykologisk fördjupning: Vad händer i ett samhälle när fattigdomen växer?

När många människor känner ekonomisk otrygghet påverkas samhällets psykologi i stort:

1. Tilliten minskar

Svensk tillit – länge en styrka – eroderar när människor känner sig övergivna av systemet.

2. Stressen ökar på befolkningsnivå

Ekonomisk osäkerhet är en av de starkaste drivkrafterna bakom:

• depression,

• ångest,

• kronisk stress.

Detta påverkar arbetsförmåga, skolresultat och familjerelationer.

3. Vi-känslan försvagas

När människor upplever att klyftorna ökar blir det svårare att identifiera sig med varandra. Det skapar politisk polarisering, misstro och social splittring.

4. Barn internaliserar samhällets normer

Barn som växer upp i fattigdom under en tid då samhällsidealet är individuell framgång utvecklar ofta en känsla av att ”felet ligger hos mig”, trots att orsakerna är strukturella.

---

6. Ett land i behov av nya berättelser – och nya prioriteringar

Julen avslöjar något fundamentalt om Sverige: att vår självbild som ett jämlikt land kanske inte riktigt stämmer längre.

Men den visar också något annat: viljan att hjälpa. Matbanker, insamlingsorganisationer, kyrkor och frivilliga gör enorma insatser.

Det räcker dock inte med ideella lösningar. Fattigdomen som växer i Sverige är resultatet av politiska val, och den kan också förändras genom politiska val:

• Starkare socialförsäkringar

• Bättre stöd till ensamstående föräldrar

• Byggande av prisvärda bostäder

• Insatser för tryggare arbetsvillkor

• Större fokus på barnfattigdom som samhällsproblem

Att minska fattigdomen handlar i slutändan om vilken typ av samhälle Sverige vill vara – ett där skillnader accepteras som naturgivna, eller ett där ekonomisk trygghet ses som en grundläggande del av medborgarskapet.

---

7. Och mitt i detta: Barnens röster

Barn uttrycker det ofta med störst klarhet. En pojke i mellanstadiet sa en gång i en intervju:

”Julen är fin, men jag önskar att den inte kostade så mycket.”

Det är kanske där kärnan finns. Fattigdomen i Sverige är inte bara ett ekonomiskt problem, utan ett mänskligt – ett som påverkar barns framtid, föräldrars självkänsla och samhällets sammanhållning.

Och kanske är det just runt jul som vi tydligast ser hur viktigt det är att ingen lämnas utanför.

B K R O Cosmea - Cosmea Kvinna - Cosmea Barn och Ungdom