Tystnaden i November

Det sägs att november är en månad av väntan.
Men för många är det inte väntan på ljus – det är väntan på att allt ska ta slut. På att månaden, fakturorna, kraven, kylan, reklamen och skammen ska ta slut.

I skyltfönstren glittrar redan julen.
Barnen i reklamerna skrattar i stickade tröjor, familjerna samlas kring överdådiga bord. Samtidigt sitter tusentals mammor vid köksbord med ångest i magen och ett block fullt av siffror som inte går ihop. De räknar kronor som försvinner innan de hunnit andas. De räknar dagar till nästa barnbidrag, till nästa månad, till något som kanske känns lite lättare.

Och så kommer Black Friday.
Och sen Cyber Monday.
Och sen ”julrea hela december”.
En månad av köpfest som för vissa är en lek – och för andra ett slag i magen.
För varje blinkande annons påminner: du har inte råd, du räcker inte till, du kan inte ge dina barn det andra får.

I sociala medier fylls flödena av paket, pynt, resor och middagar.
Men fattigdom är tyst. Den syns inte i bilderna. Den finns i barn som säger att de inte vill skriva önskelista för att “tomten ändå inte kommer hit”. Den finns i unga som ljuger om varför de inte följer med på fika eller klassfest. Den finns i kvinnor som hoppar över måltider för att barnen ska få lite extra.

Det finns en särskild sorts smärta i att leva i fattigdom i ett samhälle som aldrig låter dig glömma vad du inte har. Det är inte bara bristen på pengar – det är bristen på utrymme, på andrum, på värdighet. Det är att känna sig utanför världen, trots att man står mitt i den.

Julen borde vara en tid av värme och närhet, inte av skuld och skam.
Men så länge konsumtionen är måttstocken för kärlek, kommer många känna sig misslyckade – trots att de gör allt, trots att de bär hela familjer på sina axlar.

Och ändå, mitt i allt det mörka, finns något oförstörbart.
Det finns mödrar som trollar fram julkänsla ur nästan ingenting.
Det finns unga som hittar styrka i varandra, som vågar prata om skammen, som vägrar låta den äta upp dem.
Det finns solidaritet, gemenskap och motstånd i varje människa som vägrar tro att värde mäts i pengar.

När världen ropar “köp mer”, kan det vara en revolution att säga: jag har nog.
När reklamen skriker “du måste”, kan det vara en form av kärlek att säga: jag räcker som jag är.

Och kanske, bara kanske, är det just där – i den tysta vardagen, i det delade motståndet – som den verkliga julens mening fortfarande bor.

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Eftertanke: Vad betyder julen – egentligen?

Jag tänker ofta på det där – hur vi mäter värde.
Hur världen omkring oss har lärt oss att kärlek går att köpa, att lycka finns i leveransdatum och att omtanke kommer inslagen i glänsande papper.
Men de som lever i fattigdom vet en annan sanning: att värme inte handlar om pengar, utan om människor.

När man själv har haft dagar då elräkningen kändes som en dom, när man stått i matkön med tårarna bakom ögonlocken, då ser man världen med andra ögon. Då vet man hur mycket ett leende, en påse mat, en oväntad hand på axeln kan betyda.

Och kanske är det just nu – i konsumtionssäsongens mest högljudda tid – vi behöver påminna oss om stillheten.
Om att det finns andra sätt att fira.
Att omtanke inte behöver glittra för att lysa.
Att gemenskap inte kräver pengar, bara närvaro.

Det går att göra skillnad.
Genom att skänka, absolut – men också genom att se.
Att se den ensamstående mamman som alltid ger mer än hon har.
Att se ungdomen som undviker att följa med för att slippa skämmas.
Att se grannen som inte orkar tända ljusen längre.

Vi kan möta varandra med värdighet i stället för välgörenhetsblickar.
Vi kan dela värme utan att döma.
Vi kan skapa jul genom handlingar – inte genom varor.

För i slutändan är julen inte det som ligger under granen.
Det är det som händer mellan oss – i blickarna, i närvaron, i tyst förståelse mellan två människor som vet hur det känns att kämpa.

Och kanske, mitt i allt mörker, kan just den insikten bli vårt ljus.

Zelda Boudine, 

Ledare för  B K R O Cosmea

Andra inlägg

• COSMEA
• Barn i skuggan av fattigdomen – röster ur det tysta Sverige
• Barn i skuggan av fattigdomen – när vardagen blir en kamp i det tysta
• En trygg hand i svåra stunder – COSMEA inrättar hjälpfond 2026
• Barn som växer upp utan självklarheter
• När varje krona räknas - ensamstående kvinnors kamp i ett kallare samhälle
• De osynliga barnen
• När välfärden sviktar och maten blir en lyxfråga – då måste vi våga tala om den nya fattigdomen.
• När tryggheten inte längre räcker till